Det pratas ofta om individualisering men frågan är hur mycket vi egentligen kan göra det.
För att över huvud taget kunna individualisera måste vi först och främst vara tillsammans med barnen. Om man vistas med barnen så kan vi utifrån det försöka att ge var och en det den behöver.
Min erfarenhet är att när man är utomhus så är det betydligt lättare att ha ett grepp över alla barnen. Det kan tyckas konstigt eftersom de är mer utspridda men det är just det. När de är mer utspridda utkristalliseras de som individer med de behov de har. Om jag sedan är delaktig i leken och är med när de vill kan jag utifrån det se hur jag ska individualisera.
Naturen är olika och tack vare det så överlever den. Om det bara fanns en art skulle allt dö, alla olikheter behövs. Tycker vi det om barnen också? Jag hoppas verkligen det. Det är viktigt att vi tar hand om olikheterna och inser att alla har ett värde och en betydelse för gruppen, samhället och för världen.
Använd naturen som karta och visa för barnen vikten av att våga vara annorlunda.
VAD VORE VI UTAN DIG!!!?
